|
fortsättning
VEM LÄT DIG
GÅ?
 Väntar
på att bli väckt,
väckt ur mardrömmarnas land,
tar förgivet att se dig komma springandes till mig
som på den underbara tiden vi lekte med varandra
Det känns både tomt och tungt,
din frånvaro börjar jag märka så mycket att det gör ont
skulle göra allt, för att få dig tillbaka
fast jag redan vet att livet tog dig ifrån mig utan att fråga.
Alla pratar om att vara lugna i stormen,
men har någon undrat hur oskyddad jag känner mig i detta oväder,
trots att det är så många som kommer och går
finns det ingen eller inget som kan läka mina djupa sår.
Tiden kommer säkert att hjälpa mig att
inse det som skett,
men jag kommer aldrig att acceptera som det blev,
kära syster min, från och med nu bär jag dig vart jag än går, och
det har jag rätt till, för ingen frågade mig, om jag lät dig gå……
(Jorge Alvarado/Tove Axelsson)
|
